eskil : sulka : sun : let : res(a) ¶ sten : þena : eft : sialfan ¶ sik * e mun * stanta * meþ * sten ¶ lifiR * uitrint * su * iaR * uan * eskil
kristr * hialbi * siol * hans ¶ aok * santa * migael
toki * risti * runaR * e(f)(t)(i)(R) (*) -(o)ru * ¶ stiubmoþur * sina * kunu * koþa

Eskil, Sulkes son, lät resa denna sten efter sig själv. Alltid må stå, medan stenen lever, denna minnesskrift, som Eskil gjorde. Kristus hjälpe hans själ och Sankt Mikael.

Toke ristade runorna efter Tora, sin styvmor, en god kvinna.

Runstenen står rest på kyrkogården nära vapenhuset. Den satt i södra kyrkogårdsmuren till 1765, då den togs som grundsten till vapenhuset, där den låg tills ett nytt vapenhus byggdes 1856. Då ställdes den upp alldeles innanför kyrkogårdsmuren. Sin nuvarande plats fick den vid kyrkans renovering 1931.
Stenen har två inskrifter, som är så lika att det verkar som om samma huggare har gjort dem båda. Det finns inga andra källor som kan berätta för oss vilken relation Eskil och Toke hade.

N 54.76623
E 11.15712

Foto © Christer Hamp 2009-05-30

[ Miljö | Större bild 1 | Större bild 2 | DK Syd 12 ]