kunar ÷ faþi runaR þisaR ÷ in sa flau sakiR ÷ suti ui þita ÷ in sa fl- (i)n ruþ þan ÷ in sa bat uifin ÷ þitta faþi ÷

Gunnar ristade dessa runor och han flydde saker, sökte detta vi och han fick undanröjd, och han band. Vifinn gjorde detta

Ristningen på en berghäll finns på en villatomt, väl skyddad under ett lock. Skylt finns vid väg 209, och välkomnande skylt vid infarten till tomten - tänk om alla med en runristning på tomten skötte den så väl - stort beröm!
Och ristningen är också värd en särskild insats. Den är från 800-talet och med ett unikt innehåll. Enligt tolkningen på skylten vid ristningen hade Gunnar flytt efter ett brott,troligen dråp, och sökt sin tillflykt till ett vi, en helig plats där ingen kunde utkräva blodshämnd. Så småningom sonade han sin skuld och förliktes med den dräptes släkt. Vifinn, viets föreståndare, ordnade uppgörelsen.

Foto © Christer Hamp 2006-04-28

[ Miljö | Större bild | Locket | Vägskylten ]