Befolkningsutveckling och nybyggeri i Burträsk på 1700-taletav Christer Hamp
Uppsats i historia 40 p, Stockholms universitet 1979, Åke Hermanssons seminarium
InledningJag ville undersöka på det lokala planet något om hur kolonisationen av Norrland gick till på 1700-talet. Jag valde Burträsk därför att det dels var ett lagom stort område, dels visade en mycket kraftig befolkningsökning. Befolkningsökningen visade sig vid närmare påseende bero till stor del på att det område som i mantalslängderna kallas för Burträsk blev större. Mera om det i kapitlet "Områdets omfattning". Undersökningen omfattar hela 1700-talet, och jag har koncentrerat den på tre saker: mantalsskriven befolkning, antalet hushåll och nybyggeriet. Dessa redovisas i bilagor och figurer och kommenteras. Stavningen i bil. 1 följer den i mantalslängderna vid 1700-talets slut.
Områdets omfattningOm man bara säger "Burträsk" har man för 1700-talet inte definierat ett område. Som det framstår i arkivalierna är det fråga om tre storheter, tingsrätten, jordebokssocknen och kyrksocknen. Jordebokssocknen omfattade i början av perioden Burträsks tingsrätt, den mindre enheten, som var den som togs upp i jordeboken och därmed också i mantalslängden, som byggde på denna. Åren 1702 - 27 avviker mantalsskrivingsomådet från jordebokssocknen och omfattar även delar av Bygdeå och Lövångers tingsrätter. Jordebokens uppställning ändrades inte och i mantalslängden anges när den i sin uppställning avviker från jordeboken. Fr.o.m. 1728 upptar mantalslängden åter bara Burträsks tingsrätt. I området tillkommer fem nybyggen innan 1768, då jordebokssocknen genom landshövdingens resolution utökades med byarna Bygdsiljum, Andersvattnet och Lubboträsk (1, 2). 1776 utökades jordebokssocknen ytterligare med Villvattnet, Bursiljum (3), Jerfträsk, Låssmen och Stafträsk (4), och fick den utsträckning den skulle komma att behålla till seklets slut. Krokvattnet, som stått med i mantalslängden 1702 - 27, kom inte att tillhöra Burträsk, utan låg kvar under Bygdeå. Kyrksocknen var under hela 1700-talet större än jordebokssocknen. Det område jag valt att behandla i undersökningen är jordebokssocknen, som den tog sig ut 1799. Dess omfattning framgår av bil. 1 och sammanfaller nästan med Burträsks tingslag som det avbildas i Generalstabens översiktskarta av år 1924. Med utgångspunkt i jb 1801 har jag sedan gått bakåt i tiden och sett vad som har hänt med de olika byarna och gårdarna.
Beskriving av källorna1. Jordeböcker Jordeböckerna låg till grund för beskattningen av jorden. De upprättades vid jordrannsakningen i slutet av det år som anges i resp. boks namn. Det som i dem behandlas noggrannast är hemmanens storlek, uttryckt i mantal, och jordnaturen (5). Vad ett mantal egentligen är för något definieras mycket försiktigt i Nordisk Familjebok: "kam., det aritmetiska tal, som uttrycker ett hemmans storlek i kameralistiskt afseende (t.ex. 1 mantal, 1/8 mantal)." (6). Försök att relatera mantalet till ett visst antal bönder har gett mycket skiftande resultat och jag vill inte uttala mig i den frågan. Vad gäller människor tar jordeböckerna bara upp husbonden på hemmmet.
2. Mantalslängder Mantalslängderna låg till grund för beskattningen av folket. De upprättades vid mantalsskrivningen i slutet av året före det som anges i resp. längds namn. Årtalet är längdens giltighetsår. De ställdes upp med jordeboken som förlaga (7). Det som i mantalslängderna behandlas noggrannast är människorna. I ett antal kolumner, som blir fler under 1700-talets gång, förs olika kategorier människor upp, och summeras i två grupper, personer à 16 resp. 24 skillingar, vid seklets slut 8 resp. 12 skillingar. Den jord som låg under hushållen redovisas summariskt, i de flesta längderna utan avseende på jordnatur. Däremot redovisas själva hushållen. De kallas rökar eller matlag. Jag har inte hittat någon förordning som definierar vad som utgor en rök, men i längderna verkar det som om det krävdes minst en ensam husbonde eller minst två personer av vilka andra kategorier som helst (hustru, dräng o.s.v.) för att en rök skulle föras upp. Detta stämde inte alltid, men jag har tillämpat detta kriterium för att räkna hushåll där rökarna inte är angivna i mantalslängderna, nämligen före ml 1719. Eftersom jag här redovisar den mantalsskrivna befolkningens storlek kan det vara på sin plats att se efter vad längdernas siffror egentligen betyder. Rent allmänt har framförts av Eli Heckscher "att siffrorna för antalet upptagna personer ... ge uttryck för det ekonomiska läge som, enligt mantalsförrättarens bedömning, rådde vid de olika tidpunkterna" (8). Andra vill också ta hänsyn till olika administrativa förändringars betydelse, t.ex. byte av mantalsförrättare eller landshövding. Ingen enkel tumregel kan ges för hur längdernas siffror ska behandlas, men för vissa områden kan de användas för approximativa folkmängdsberäkningar (9). Den viktigaste administrativa förändring som skedde i mantalsskrivningen under 1700-talet var Kungl. Maj:ts förordning 1765, som ålade mantalskommissarierna "att uppföra och i mantalslängderna anteckna alla människor som liv äga" (11). Åtgärden vidtogs för att motverka underslev vid mantalsskrivningarna (10). Resultatet blev att de som inte var skattskyldiga, och som tidigare inte hade redovisats alls, fr.o.m. ml 1766 fördes upp i separata kolumner. Denna nya uppställning användes bara i fyra år, alltså t.o.m. ml 1769. Att folkmängden var betydligt större än den i längderna redovisade skattande befolkningen visas av att de befriade var fler än de skattande. För de fyra åren med fullständig redovisning har vi resp. 22, 17, 14 och 15% fler befriade än skattande. Här kanske vi i de sjunkande talen ser resultatet av myndigheternas ansträngningar att få in mera skatt. Jag har inte gjort något försök att relatera mantalslängdernas befolkningssiffra till den verkliga totala folkmängden i Burträsk.
3. Husförhörslägder I husförhörslängderna skulle antecknas alla som bodde inom socknen, oavsett om de skattade eller ej. Längderna ställdes liksom jordeböcker och mantalslängder upp efter byar och gårdar, men inte i samma ordning. Det område som tas upp i kyrkoböckerna, kyrksocknen, var under hela 1700-talet större än jordebokssocknen. Svårigheten med att idag använda husförhörslängderna för folkräkning ligger i att det inte går att se hur befolkningsläget var vid en viss tidpunkt. Längderna fördes nämligen till skillnad från jordeböcker och mantalslängder kontinuerligt. Vid flyttning inom socknen skrevs folk upp och ströks över utan att det angavs när flyttningen ägde rum. Det är svårt att ange en exakt tidpunkt då längden slutade föras. På sin höjd kan man se vilket år utsocknes flyttningar slutade föras in, men knappast ett bestämt datum (12). Om någon flyttade in till socknen antecknades när det hände, ibland t.o.m. varifrån den flyttande kom. Det är emellertid inte säkert att en inflyttad nybyggare direkt slog sig ner på nybygget, och jag har här bara utnyttjat husförhörslängderna till att se efter varifrån nybyggarna kom i de fall de kom från en annan socken. Det gjorde de ganska ofta, men bara i två fall har vi förhållandet att en inflyttads tidigare församling anges, och att han flyttade in samma år som det nybygge han är skriven under togs upp. I dessa två fall kom nybyggarna från grannsocknen Lövånger (13).
Fig. 1. Mantalsskriven befolkning. Efter bil. 2. Den undre kurvan visar befriade nybyggare.
Den mantalsskrivna befolkningenOavsett vad kurvan egentligen visar, förändringar i folkmängden eller i folkets ekonomiska villkor, kan man se ett tydligt samband med rikets krig. De tre större nedgångar kurvan visar sammanfaller med tre krig. Ett fjärde krigs resultat kan vi på grund av den stora luckan i mantalslängderna inte se. I slutet av Karl XII:s krig härjades den norrländska kusten ett antal gånger av ryska trupper, och Umeå brändes tre gånger. Detta har inte haft någon omvälvande effekt på Burträsk, men den av Karl XII:s krig orsakade nedgången har förlängts. Kurvan ger intrycket att expansion och välstånd är det tillstånd som normalt råder, bara ingen kastar landet in i krig.
Fig. 2. Antalet rökar. Efter bil. 2. Den undre kurvan visar befriade nybyggen.
Fig. 3. Invånare per rök. Efter bil. 2, kolumnerna "Skattande".
Antalet hushållAntalet rökar eller hushåll visar en mycket jämnare förändring än den mantalsskrivna befolkningen. Bortsett från obetydliga småvariationer ligger antalet rökar fast fram till ungefär 1740 för att sedan stiga i mjukt accelererande takt. Detta kan bero på att när soldater skrevs ut ett hushåll fick fortsätta att utgora en rök även om det kanske bestod av bara en hustru. Jag har inte undersökt saken närmare. Kurvans jämnhet gör att kurvan i fig. 3, invånare per rök, avspeglar den mantalsskrivna befolkningens variationer, korrigerade för den långsiktiga okningen. De tre krigen syns tydligt, men vad som är eget för den här kurvan är en tendens till flera invånare per rök för perioden 1730 - 1760. Jag kan inte säga om detta beror på administrativa förändringar eller verkliga skillnader i hushållens sammansättning. Kanske det beror på något så svårundersökt som att det var så länge sen något nybyggeri hade förekommit i området att det behövdes ett visst befolkningsövertryck innan nybyggeri i stor skala kom igång.
Fig. 4. Nybyggen. Upptagningsår efter bil. 1:II.
NybyggerietUnder 1700-talet vidtog kronan en hel del åtgärder för att få landet under plogen. Den viktigaste tycks ha varit Kungl. Maj:ts kungörelse den 21 november 1741. I den utlovas frälsemannanätt och fullständig skattefrihet i tio år samt partiell skattefrihet i femtio år till den som vill odla upp det myckna land i Västerbotten "som till Åker och Ängs uprodjande är tjenligit". Kungörelsen verkar inte ha haft någon som helst effekt i Burträsk. Frälsemannarätten var nästan för bra för att vara sann, och drogs också skyndsamt in så fort nybyggeriet började komma igång i Burträsk, 1784 (14). Andra delar av Västerbotten däremot fick mer än tillräckligt av nybyggare. Kungl. Maj:t såg sig 1757 nödsakad att upphäva 1741 års kungörelse och förklara de tydligen ofta långväga utflyttningarna till Västerbotten för "aldeles förbudne" (15). I de fall där jag har lyckats få fram varifrån de utsocknes nybyggarna kom till Burträsk under nybyggeriets stora tid i slutet av seklet, kom de alltså från grannsocknen. Den starkaste pådrivande faktorn för nybyggena kan mycket väl ha varit storskiftet, som genomfördes med början strax innan nybyggeriet kom igång, och som fortgick under resten av seklet (16). När byarna genom skiftet splittrades, var steget säkert mindre till att ge sig av från den uppodlade bygden och starta eget. Att nybyggena blev skattefria var säkert också ett starkt incitment till att ta upp ny jord. Utlagorna blev mindre och hushållets chanser att överleva förbättradas. Man kan fråga sig om nybyggarhushållen till sin sammansättning också var effektivare än den gamla bygdens hushåll. Ett effektivitetsindex kan man få fram om man dividerar antalet skattande med antalet befriade. Det svar man får anger alltså hur många skattebetalande det gick på varje befriad. Ju högre siffra, desto större effektivitet. Det var ingen slump vilka som blev befriade från skatt, de flesta av dem var inte lika effektiva i arbetet som de skattande. När de befriade specificeras, alltså åren 1766 - 69, har vi kolumnerna:
De utan jämförelse talrikaste var personer under 15 år, följda av personer över 63 år. De båda första kategorierna är mindre vanliga. De som fördes in under Nybyggare med deras folk var sådana som var i rätt ålder att skatta, och befriade bara för att de var nybyggare. För nybyggena ger divisionen ett effektivitetsindex på 0,98, medan den gamla bygden placerar sig på 0,91. Detta utgör säkert en märkbar skillnad. För att få ett mått på den arbetskraft man kunde räkna med i framtiden, kan man på motsvarande sätt dividera antalet personer under 15 år med antalet personer i "skatteför" ålder. Vi får då för nybyggena ett återväxtindex på 0,90 och för den gamla bygden 0,81, återigen en avsevärd skillnad (17). Nybyggena var alltså klart effektivare än de gamla gårdarna och kunde dessutom vänta sig en bättre återväxt av arbetskraften. Hur länge dröjde det innan nybyggarna flyttade in på sina hemman? En titt i ml 1795 ger inget entydigt svar. Här kan man se om någon bodde på hemmanet eller inte. I bil. 1 får man upptagningsår för nybygget. I mantalslängden ser man t.ex. ett bebott nybygge, Stenbäcken, som fått fribrev den 5 november 1794. Jag har inte hittat något som tyder på att hemmanet togs upp mycket tidigare, så det skedde förmodligen under år 1794. Mantalsskrivningen för ml 1795 skedde i slutet av 1794 och hemmanet var alltså alldeles nytt, i alla fall i egenskap av nybygge. Det kan tidigare ha varit fäbod och som sådan förberetts för bosättning och odling. I ml 1795 kan man också hitta ett nybygge som inte beboddes ännu 11 år efter det att fribrevet utfärdats. Räknar man ut hur många år som förflutit sedan fribrevet utfärdats får man för de bebodda nybyggena ett genomsnitt på 8 år, för de obebodda 7 år. Med tanke på att de obebodda nybyggena bara var 6 stycken mot 39 bebodda, kan man inte dra några slutsatser om hur länge man i allmänhet dröjde med att flytta in i nybyggena, men det framgår att man ibland dröjde med flyttningen.
Fig. 5. Bebyggelsen i området vid ingången av år 1700. Antalet hushåll efter ml 1700. Gränserna efter Generalstabens karta, Burträsks tingslag.
Fig. 6. Bebyggelsen i området vid utgången av år 1799. Antalet hushåll efter ml 1800. Inprickningen delvis med hjälp av Ekonomiska kartan över Sverige.
Kartbildens förändringarJämför man bebyggelsens läge vid början och slutet av perioden finner man att den vid 1700-talets borjan är koncentrerad till östra delen av området och att nybyggeriet främst har förlagts till södra delen. De nordvästra delarna av Burträsk är fortfarande glest bebyggda vid sekelskiftet 1800. Bebyggelsen sprids under 1700-talet från att bestå av isolerade byar till att omfatta också landet mellan dem. Häri kan man säkert se en påverkan från storskiftet som hade splittrat byarna. Den gräns som markerar Burträsk på kartan är Burträsks tingslags gräns 1924, och stämmer som synes inte helt med denna undersöknings område. SammanfattningFör Burträsk, varmed förstås jordebokssocknen vid 1799 års utgång, har den mantalsskrivna befolkningen under 1700-talet klart minskat vid krig. Under perioden har den dock mer än fördubblats. Antalet i mantalslängderna redovisade hushåll visar inga stora kortsiktiga förändringar. Upptagandet av nybyggen kom igång på 1780-talet, kanske som resultat av storskiftet, och fortsatte till seklets slut, där undersökningen slutar. Nybyggena var betydligt effektivare produktionsenheter än de gamla byarnas gårdar. I allmänhet flyttade man inte in på nybyggena omedelbart de togs upp, utan dröjde något. Många frågor återstår att besvara. Använd litteratur:Ekonomiska kartan över Sverige. Tillämpliga blad. Generalstabens översiktskarta över Sverige. Skala 1:400 000. Sthlm 1927. Blad XVIII. Piteå. Generaletabens topografiska avdelning 1924. Gipe, Jonas. Burträsk. En sockenkrönika fram till omkring 1870. Uppsala 1955. Heckscher, Eli F. Svenskt arbete och liv. Åttonde upplagan. Sthlm 1976. Könberg, A. V. art. Mantal i Nordisk Familjebok. 2. uppl. Sthlm 1912. Lext, Gosta. Mantalsskrivingen i Sverige före 1860. Göteborg 1968. (Meddelanden från ekonomisk-historiska institutionen vid Göteborgs universitet. 13.) Norborg, Lars-Arne. Källor till Sveriges historia. Andra upplagan. Lund 1972.
Källor:Mantalslängder (ml) enligt bil. 2. De förvaras i Riksarkivet. Jordeböcker (jb) enligt bil. 1. De förvaras i Riksarkivet och Kammarkollegiums arkiv. Husförhörslängd Burträsk AI:5, c:a 1780 - 1810 (1812). Mikrofilm GR 366 i Umeå stadsbibliotek. Noter
Bilaga 1. Byar i undersökningenI. Före 1700.
II. Nybyggen efter 1700.
Bilaga 2 Mantalsskriven befolkning i området
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
