Bilderna i den här serien är tagna med kameran på bilden till höger, en låda av kartong med en stor lins av en typ som aldrig varit avsedd som objektiv till en kamera. Med denna, egentligen mycket dåliga, kamera kan jag renodla motiven, betona det jag vill visa och sortera bort alla fula detaljer som skämmer min vackra stad, Stockholm.
Att ge sig ut och ta bilder med den här kameran är en hel liten expedition, som kräver minst en cykel för att transportera allt som behövs. Men den fungerar kanske bäst för porträtt, tar fram den porträtterades personlighet genom att inte visa så mycket detaljer. Allt på kameran är förstås manuellt, och slutartiden regleras genom att röra handen snabbare eller långsammare när bilden ska tas.
Varje bild jag tar stämmer till en stunds eftertanke i denna tid när vi får alltmer bråttom med allt.
|
|
|