ᚱᛅᚼᚾᚠᚱᛁᚦᚱ ᛫ ᛚᛁᛏ ᚱᛆᛋᛆ ᛋᛏᛅᛁᚿ ᚦᛁᚿᚬ ᛫ ᛅᚠᛏᛁᛦ ᛒᛁᚢᚱᚾ ᛋᚢᚾ ᚦᛅᛁᚱᛆ ᛫ ᚴᛁᛏᛁᚴᛘᚢᚾᛏᛅᛦ ᛫ ᚴᚢᚦ ᛘᛁᛅᛚᛒᛁ ᚼᚬᚿᛋ ᛆᚿᛏ ᛅᚢᚴᚢᚦᛋ ᛘᚢᚦᛁᚱ ᚼᚭᚿ ᚠᛁᛚ ᛅ ᚢᛁᚱᛚᛅᚾᛏᛁ ᛁᚾ ᚬᛋᛘᚢᚾᛏᚱ ᛘᛅᚱᚴᛅᚦᛁ

ra(h)nfriþr ' lit rasa stain þino ' aftiR biurn * sun þaiRa * kitilmun(t)aR ' kuþ mialbi hons (a)nt auk| |kuþs (m)uþiR hon fil a uirlanti * in osmuntr markaþi

Ragnfrid lät resa denna sten efetr Björn, hennes och Kättilmunds son. Gud och Guds moder hjälpe hans ande. Han föll i Virland. Och Åsmund ristade.

Runstenen står i ett gravfält från järnåldern en dryg kilometer söder om Lunda kyrka. Den del av gravfältet där stenen står är från äldre järnålder, och hade alltså inte använts på flera hundra år när stenen restes. Virland, där Björn dog, är ett historiskt landskap i nordöstra Estland.
Ristningen är vackert utformad och väl huggen, men den får mig att undra varför det så ofta verkar ha blivit ord över när stenarna höggs, även för en av våra mest framstående ristare, som här. Det verkar inte troligt att Åsmund inte kunde förutse hur mycket plats texten skulle ta, när alla övriga aspekter på stenen tyder på stor skicklighet. Snarare kan det väl ha varit så att Ragnfrid inte kunde bestämma sig för exakt vad som skulle stå på stenen och ändrade sig, kanske mer än en gång. Och hon fick då också kanske påminna den motvillige Åsmund om vem som beställt jobbet och betalade för det.

Ristare: Åsmund (S)

Foto © Christer Hamp 2010-08-22

[ Miljö | Större bild | U 354 | U 357 ]