a¤iuls kaf ÷ airikis sunR kaf alrik- -

: kisli : karþi : iftiR : kunar : bruþur [:] kubl : þisi

---t---la kaf rau- at kialt(i) * ...a sa- faþiR ubsal faþiR suaþ a-a-u--ba ...-omas notu auk takaR ÷ aslriku lu--R ukþ-t a(i)u(i)sl

...s---n(u)(R)-a-- þat sikmar aiti makuR airikis makin(i)aru þuno * aft aiuis uk raþ runoR þaR raki-ukutu iu þar suaþ aliriku lu(b)u faþi '

ui(u)-am ...--ukrþsar(s)k(s)nuibin- ---kunR(u)k(l)ius-- ...iu

Öjuls, Eriks son, gav, [liksaå] gavAlrik

Gisle gjorde detta minnesmärke efter Gunnar, sin broder

... gav ... i gengäld ... Då [?] satt fadern i Uppsala [?], fadern som ... Nätter och dagar. Alrik lu[bi]r fruktade [?] ej [?] Öjuls ...

... att Sigmar [eller segerfrejdad] heter Eriks son ... väldig strid. [?] Efter Öjuls [är minnesvården rest] och tyd runorna där, de från gudarna stammande, som Alrik lubu ristade ...

Stenen står i en egen byggnad intill Sparlösa kyrka. Den har ristningar på alla fyra långsidorna och på toppen. Den är dokumenterad från 1600-talet, men först 1937 togs den ut ut kyrkväggen och alla sidor blev synliga.
Det mesta av ristningen är från 800-talet, men den sista raden (i svart på stenens första sida, meningen om Gisle, här återgiven som andra raden) är tillfogad på 1000-talet. Mycket av texten har gått förlorad, och det som återstår är mycket svårtolkat. Intrycket är att det rör sig om en berättelse, en hjältedikt.
Även de många figurerna är svårtolkade.

Foto © Christer Hamp 2004-06-20

[ Miljö | Större bild 1 | Större bild 2 | Vg 118 | Vg 122 ]