ᚱᛂᚼᛁᚿᛘᚮᚦ ᛬ ᛚᛅᛏ ᚵᛅᚱᛆ ᛬ ᚼᚢᛆᛚᚠ ᛬ ᛁᚠᛁᚱ ᛫ ᚵᚢᚿᚿᛆᚱ ᛬ ᛅᛋᛒᛂᚮᚱᚿᛆᚱ ᛫ ᛋᚮᚿ

rehinmoþ : læt * gæra : hualf : ifir * gunnar : æsbeorna=r * so=n :
{HARALDVS : ME : FECIT : MAHISTER
REGINMOT * LET * GERA * HVALF :
IFIR : GVNNAR : ESBEORNAR : SON}

Reginmod lät göra denna gravvård över Gunnar, Äsbjörns son

Gravhällen från 1100-talet finns nu i Historiska museet i Stockholm. Runinskriftens innehåll återges också med latinska bokstäver på hällens andra sida, och ristarens namn anges bara med latinska bokstäver.
Här har vi alltså något av runinskrifternas Rosettesten. Någon sådan nyckel till runorna har ju aldrig behövts, eftersom de akademiska runstudierna påbörjades medan det ännu fanns många som kunde läsa runor. Däremot kan vi kanske dra andra lärdomar ur den här inskriften. Det som vi idag kanske finner egendomligt är att de latinska bokstäverna är så varierande i formen och texten faktiskt felstavad på ett par ställen. Det kan tyda på att ristaren inte var van med den latinska skriften - runtexten är ju faktiskt bättre stavad.
Men det kan också visa oss hur texter kan se ut i ett samhälle som inte är så extremt textbaserat som vårt. Det var helt enkelt inte så noga, och behövde inte heller vara det, eftersom textens syfte var att direkt, på plats, översättas till tal. Idag behöver texter vara så likformiga att de kan köras fram och tillbaka i datorer, och minsta avvikelse ställer till problem som en maskin har svårt att lösa. På medeltiden var det talade språket det "egentliga" språket, medan jag tror att vi idag tar vårt riktmärke i den tryckta och publicerade texten.
Harald har också gjort gravhällen Vg 165, se länk nedan.

Ristare: Harald

Foto © Christer Hamp 2005-04-15

[ Nordisk Familjebok (1907) om Rosettestenen | Vg 165 ]