Det var mötet med konstnärinnan Ana María
Lorenzen, hans hustru från Chile, som på allvar satte fart på Christer Hamps konstnärliga ambitioner. Fotograferat hade han gjort i många år, intresserad av teknik har han alltid varit. Likt en gammal alkemist eller en Strindberg håller han nu på och "uppfinner" kameratekniken på nytt.
Det började med att han helt enkelt klistrade ett fotopapper på insidan av en wellpappkartong och satte ett förstoringsglas framför. I glödlampsljuset tog han ett porträtt hemma i lägenheten. Resultatet gav mersmak och han var snart igång med en ny konstruktion. Med en plankonvex lins för en kondensor köpt på en loppmarknad har han byggt sig en egen kamera av tre millimeter tjock papp.
Det är en riktig storformatare för 24x30 papper. För poängen är att han inte använder film, utan har ett vanligt fotopapper i stället och kontaktkopierar från det.
- Det finns inte kassetter för 24x30 formatet, men jag studerade hur en kassett för 9x12 var konstruerad och kopierade den i kartong.
Själva kameran består egentligen bara av två rektangulära kartonger som passar precis i varandra, målade med mattsvart färg inuti. Han fokuserar genom att dra isär de bägge delarna.
- På en normal storformatskamera har man det som kallas springback, men sådana finesser har inte jag.
En mattskiva av plast får duga. När bilden är komponerad drar han ut mattskivan och trycker sen bara försiktigt ner kassetten i samma spår.
| 
